Ensamhet beskrivs ofta som en känsla – men forskningen visar att den kan ha långtgående effekter på både kropp och själ. En ny artikel från Lunds universitet belyser sambanden mellan social isolering, psykisk ohälsa och sjukdom. Resultaten väcker viktiga frågor särskilt i storstadsregioner som Öresund, där sociala nätverk utmanas av urbanisering och livsstilsförändringar.

Hur påverkar ensamhet vår hälsa? Den frågan står i centrum i en färsk analys från Lunds universitet, där forskare inom psykiatri och neurovetenskap granskar relationen mellan sociala band och sjukdomsförlopp. Deras slutsats är tydlig: ensamhet kan inte reduceras till ett övergående sinnestillstånd – den kan fungera som en kraftfull påverkansfaktor för både psykisk och fysisk ohälsa.

Studien visar bland annat att långvarig ensamhet kan:

• Försvaga immunförsvaret
• Öka sårbarheten för stressrelaterade tillstånd
• Påskynda utvecklingen av hjärt-kärlsjukdomar och kognitiv nedsättning

Forskningen lyfter också vikten av subjektiva upplevelser: det är inte antalet sociala kontakter som räknas, utan den upplevda känslan av tillhörighet och mening i vardagen.

Forskarna varnar för att långvarig ensamhet kan skapa en nedåtgående spiral, där både fysisk och psykisk hälsa påverkas negativt. De betonar vikten av att förebygga isolering tidigt, genom insatser på både individ- och samhällsnivå.

Vad betyder dessa rön för en region som Öresund? Även om artikeln inte fokuserar på specifika områden, väcker resultaten frågor som är högst relevanta för urbana miljöer präglade av hög rörlighet och individualisering.

I städer som Malmö, Lund och Köpenhamn, där människor ofta lever i snabb förändring, kan sociala nätverk snabbt erodera om de inte aktivt främjas. Ensamhet riskerar att bli en tyst utmaning mitt i dynamiken, särskilt bland unga vuxna och äldre befolkningen.

Fysiska mötesplatser, gemensamma kulturprojekt och åtgärder för att stärka gemenskapen på arbetsplatser och universitet kan spela en avgörande roll för att motverka isoleringens negativa effekter.

Forskningen från Lund understryker vikten av att se ensamhet som en del av det moderna samhällets hälsoprofil. Frågan är inte bara hur vi behandlar symtomen – utan hur vi bygger samhällen där färre människor känner sig ensamma, och där social delaktighet blir en naturlig del av livet.

Framtidens friska samhällen kommer inte bara att mätas i fysisk hälsa, utan i hur väl vi lyckas skapa känslan av tillhörighet för alla invånare.

Öresund Spotlight

Baserat på: Lunds universitet – ”Från ensamhet till sjukdom. Eller tvärtom?”

Patienter med hjärtinfarkt som får en snabb tilläggsbehandling med blodfettssänkande medicin, har en betydligt bättre prognos än de som får behandlingen sent, eller inte alls. Forskarna bakom studien menar att baserat på resultaten, skulle 100-200 nya hjärtinfarkter, stroke och dödsfall kunna förhindras i Sverige varje år.

Årligen får cirka 21 400 personer i Sverige hjärtinfarkt. Av dem avlider en femtedel. Första året efter infarkten är risken för nya hjärtinfarkter störst, eftersom kärlen då är extra känsliga och nya blodproppar utvecklas lättare. För att stabilisera förändringarna i kärlen måste det farliga kolesterolet sänkas så snabbt som möjligt. Idag är den etablerade behandlingen att sätta in kolesterolsänkande medicin med högpotenta statiner, direkt efter infarkten. Men runt tre fjärdedelar av alla hjärtpatienterna når inte sina behandlingsmål enbart med denna medicinering. De behöver en tilläggsbehandling för att kunna komma ner till en säker nivå på kolesterolvärdet.

– Dagens riktlinjer förespråkar stegvist tillägg av blodfettssänkande läkemedel. Men inte sällan drar upptrappningen ut på tiden, det blir ineffektivt och patienter tappas bort, säger Margrét Leósdóttir, forskare vid Lunds universitet och överläkare i kardiologi vid Skånes universitetssjukhus.

”Flera andra sjukhus i landet har också anammat algoritmen och vår förhoppning är att ännu fler ser över sina rutiner, för att fler patienter ska få rätt behandling i tid och vi därmed kan förhindra onödigt lidande och rädda liv.
I den aktuella studien har hon tittat på patienters prognos om tilläggsbehandling med det blodfettssänkande läkemedlet ezetimib sätts in tidigt (max 12 veckor efter infarkten) sent (13 veckor till 16 månader), eller inte alls. Genom att använda svensk registerdata från 36 000 patienter som fick hjärtinfarkt mellan 2015 och 2022, har Margrét Leósdóttirs forskargrupp med hjälp av avancerade statistiska modeller, kunnat efterlikna en klinisk behandlingsstudie. Resultatet visar att patienter som får en kombinationsbehandling med statin och ezetimib inom 12 veckor efter infarkten och lyckas sänka kolesterolet till målvärdet tidigt, har en bättre progonos och mindre risk för nya infarkter och död än de som får tilläggsbehandling sent eller inte alls. Baserat på resultaten, skulle 100-200 nya hjärtinfarkter, stroke och dödsfall kunna förhindras i Sverige varje år menar Margrét Leósdóttir.

– Att tilläggsbehandling inte sätts in tidigare, beror dels på att tydliga rekommendationer inte finns i dagens riktlinjer och dels på en försiktighetsprincip, för att undvika biverkningar och övermedicinering. Men det finns positiva effekter med att sätta in båda medicinerna i så nära anslutning till hjärtinfarkten som möjligt. Att inte göra det är förenat med ökad risk. Läkemedlet som vi har undersökt i studien, är dessutom lätttillgängligt, billigt och ger få biverkningar.

Just nu håller de europeiska riktlinjerna för blodfettsbehandling på att uppdateras och Margrét Leosdottir hoppas att forskningsresultaten kan ge stöd för ändrade rekommendationer. Skånes universitetssjukhus i Malmö har redan infört en behandlingsalgoritm som hjälper läkarna att skriva ut adekvat blodfettsänkande behandling för patienter som haft hjärtinfarkt. Man har sett att patienterna når sina behandlingsmål tidigare och två månader efter hjärtinfarkten, har dubbelt så många patienter fått ner sitt farliga kolesterol till målvärdet, jämfört med tidigare.
– Flera andra sjukhus i landet har också anammat algoritmen och vår förhoppning är att ännu fler ser över sina rutiner, för att fler patienter ska få rätt behandling i tid och vi därmed kan förhindra onödigt lidande och rädda liv, avslutar Margrét Leósdóttir.

Kortfakta om studien: Klinisk forskning//Peer review-granskad publikation//Kvantitativ studie//Forskarinitierad studie //Registerbaserad studie//Statistiska samband //In vivo //Icke randomiserad intervention i två eller fler grupper//Prospektiv//Kohortstudie

När vanliga allergimediciner inte hjälper, kan vissa allergiska personer få immunterapi – ”allergivaccination”. Behandlingen pågår i flera år och är krävande, särskilt för dem som varje gång måste ta sig till en allergimottagning för att få sin spruta. Nu undersöker forskare vid Lunds universitet om man tidigt kan identifiera vilken effekt behandlingen tros kunna få – och därmed ringa in de personer som troligen inte har nytta av den.

Allergi uppstår när immunsystemet feltolkar vanliga ämnen, till exempel pollen, husdammskvalster och mögelsvamp, som ett hot. Immunförsvaret reagerar då kraftigt, bland annat genom att producera antikroppar mot de allergiframkallande ämnena, allergenerna. Symtom uppstår, som täppt och rinnande näsa, klåda och/eller andningssvårigheter – och därmed en försämrad livskvalitet.

– En tredjedel av den svenska befolkningen lider i varierande grad av allergisk rinit, även kallat ”hösnuva” eller pollenallergi. En tydlig ökning har skett i Sverige under de senaste decennierna, och sjukdomen fortsätter öka globalt, berättar Franziska Nordström, doktorand vid Lunds universitet och specialistläkare inom öron/näsa/hals-sjukdomar vid Skånes universitetssjukhus.

Behandlingar vid allergisk rinit
Första behandlingssteget vid allergisk rinit är daglig medicinering för att lindra symtomen. När det inte hjälper står allergen immunterapi (AIT), även kallad hyposensibilisering, på tur. Den behandlingen, berättar Franziska Nordström, är hittills den enda behandling som kan förändra sjukdomsförloppet till det bättre. Behandlingen ges antingen som tabletter under tungan eller som sprutor (se faktaruta). Tabletterna ska tas dagligen i tre år, medan sprutorna ges i tre till fem år.

Effekten av AIT varierar. Ungefär 80 procent förbättras, med mindre symptom, mindre behov av medicinering och förbättrad livskvalitet som följd. Men upp till en femtedel av de behandlande upplever en begränsad eller ingen förbättring alls.

– Utöver att behandling är tidskrävande, kan AIT ge biverkningar, säger Lennart Greiff, professor vid Lunds universitet inom öron/näsa/hals-sjukdomar, överläkare vid Skånes universitetssjukhus och den som leder studien. Risken för allvarliga reaktion är dock mycket låg, betonar han, men det behövs trots allt ökad kunskap om vilka allergipatienter som efter påbörjad behandling bör fortsätta den eller inte.

Forskarfokuset ligger därför nu på att ringa in vilka av AIT-patienterna som är så kallade ”non-responders”. Blodprover som tagits på de cirka 80 studiedeltagarna analyseras. Ansvarig för den biten är Mats Ohlin, professor i immunteknologi vid Lunds tekniska högskola/Lunds universitet.

– De blodprover som personerna i studien bidrar med innehåller både IgE-antikroppar som orsakar och IgG-antikroppar som kan skydda mot allergisk sjukdom. Detta unika material ger oss möjlighet att studera hur antikropparnas reaktionsmönster förändras under behandlingstiden, och att se om sådana skillnader relaterar till om behandlingen hjälper eller inte, berättar Mats Ohlin.

Den enkla biten i analysen är att mäta hur mycket antikroppar av olika typer det finns mot varje allergiframkallande ämne. Men forskarna gräver djupare än så för att förstå hur antikropparnas komplexa natur fungerar. Mats Ohlin förklarar vidare:

– Vi bildar antikroppar mot olika delar av varje allergen. Eftersom pollen innehåller många olika allergener, ger det en komplicerad cocktail av antikroppar riktade mot olika delar av pollen. Denna blandning kan skilja sig åt mellan olika personer.

Därför vill forskargruppen nu bryta ner och kartlägga blandningen av hur antikropparna reagerar på allergenernas olika delar (se mer faktaruta). Målet är att hitta mönster hos antikroppar, och därmed kunna förutse om AIT kommer att ha önskvärd effekt.

– Sådana analyser kan i framtiden göra det möjligt att välja rätt personer till behandlingen och att på ett tidigt stadium förutse utfallet av varje patients behandling, säger Mats Ohlin.

Franziska Nordström är den av forskarna som träffar patienterna och på nära håll följer deras behandling. Hon berättar att de patienter som påbörjar immunterapin ofta är högt motiverade på grund av sina svåra besvär. De vet också att behandlingen är lång och kan ha varierande effekt.

Om ingen effekt ses efter den första eller andra pollensäsongen eller om kraftiga biverkningar uppstår, övervägs att avbryta terapin. Men, tillägger Franziska Nordström, detta är inte helt oproblematiskt. Faktorer som inte kan kontrolleras – som variationer i klimat och pollenhalt – måste försöka bedömas och vägas in. Därför blir inte heller den terapeutiska effekten av immunterapin objektivt helt mätbar.

– Här skulle vår studie kunna bidra med nya, relevanta verktyg eller biomarkörer så att vi kanske i ett tidigare skede skulle kunna förutse responsen på behandlingen, säger Franziska Nordström.

Fakta: Allergisk rinit och immunterapi (AIT)
En tredjedel av den svenska befolkningen lider i varierande grad av hösnuva/allergisk rinit/ pollenallergi. Både i Sverige och globalt fortsätter dessa allergier att öka. Orsakerna är oklara, men tros bland annat kunna ha att göra med lägre mikrobiell exponering i barndomen med en renare hemmiljö, förändrade livsstilar, global minskning av biologisk mångfald och längre exponeringstider för pollen p.g.a. klimatförändringar.

Andelen personer som drabbas av sjukdom ökar med åldern och sjukdomen debuterar vanligast i tidig vuxenålder. Förekomsten är ungefär 5 procent hos barn vid tre års ålder och 30 procent hos vuxna.

För att vaccination/AIT (allergen immunterapi) ska övervägas, måste patienten ha kvarstående måttliga/svåra symptom trots daglig symptomlindrande behandling (antihistaminer/allergitabletter, kortisonnässpray). Det krävs även ett tydligt samband mellan allergisymptom och exponering för pollen/allergen. Det måste också finnas en så kallad ”IgE-medierad reaktion”, alltså att kroppen har bildat IgE-antikroppar mot det ämne som man är allergisk emot.

Patienten får själv välja om hen vill behandlas med tabletter eller injektionssprutor. Men tablettalternativet är bara tillgängligt för personer med allergi mot kvalster, gräs och björk. För den som har allergi mot pälsdjur (hund och katt) eller insekter (bi och geting), eller en kombination av mer än två allergier, är det sprutor som gäller. Tabletten ska tas varje dag i tre år, medan sprutorna under så kallad uppdosering ges en gång i veckan, och sedan med 6-8 veckors intervall. Den behandlingstiden är också tre år, om det inte handlar om insektsallergi – då gäller fem år.