Ny dansk studie ger historiskt perspektiv på hur plast spridits till även jordens mest avlägsna havsområden.
Grönlandshvalen (Balaena mysticetus) är en av världens största bardvalar och lever året runt i Arktis kalla vatten. Arten har genom årtusenden anpassat sig till havsisens rytm och har alltid sökt föda i områden där sommarisen täcker cirka 15–30 procent av havsytan.
Men de senaste decenniernas klimatförändringar har redan kraftigt minskat havsisens utbredning. Nu visar en ny studie från Köpenhamns universitet att utvecklingen kan bli ännu allvarligare under resten av detta århundrade. Enligt forskarnas modellberäkningar riskerar mellan 65 och 75 procent av grönlandshvalens livsmiljö att försvinna före år 2100.
Forskarna har använt sig av en kombination av historiska loggböcker från valfångsttiden, fossila fynd av valben och avancerade klimatmodeller. Genom att analysera 11 700 års data kunde de följa hur grönlandshvalens habitat har förändrats i takt med isens variationer över tid. Resultaten visar att artens livsmiljö varit relativt stabil fram till den moderna uppvärmningen tog fart.
Allra mest utsatt är populationen i Okhotskhavet mellan östra Sibirien och Japan. Här kan sommarhabitatet helt försvinna redan före 2060, vilket i praktiken innebär att denna regionala grupp riskerar att utrotas.
Även för övriga populationer blir förhållandena svårare i takt med att kvarvarande isfält försvinner längre ut i öppet hav, där vattnet är djupare och födotillgången mer begränsad. Grönlandshvalen är beroende av produktiva kustområden och näringsrika grundbankar där plankton och små kräftdjur frodas.
Förlusten av sommarhabitat kan leda till minskade födosöksmöjligheter, färre kalvningar och på sikt hota artens långsiktiga överlevnad. Även om grönlandshvalen hittills överlevt istider och klimatförändringar, sker dagens förändring i betydligt snabbare takt än tidigare.
Studien betonar att denna typ av långsiktiga historiska data är viktig för att bättre förstå hur klimatförändringar påverkar sårbara arter. Forskarna hoppas att resultaten kan bidra till mer effektiva globala bevarandeinsatser för Arktis ekosystem i framtiden.
