EU:s målsättningar för hållbarhet i teorin riskerar att kollidera med förutsättningarna för dessa att kunna följas i praktiken, åtminstone när det gäller handelsvaror med ursprung utanför EU.
Insatser och skyddsåtgärder i nutid är viktiga ur ett hållbarhetssynpunkt, men ännu viktigare är att lösningarna är hanterbara och genomförbara. En artikel från New York Times lyfter att bönder från Etiopien menar att de har svårt för att kunna möta kravet från EU:s kommande miljödirektiv. Enligt de uppdaterade reglerna, som implementeras i slutet av året, måste de kunna uppvisa och dokumentera det exakta ursprunget för kaffebönor som fraktas till EU, något som kräver tillgång till data om den geografiska platsen där bönorna odlas. Anledningen till denna åtgärd är skogsavverkning orsakad av expansion av odlingsmark. Därför förväntas bönderna kunna stärka att marken som kaffebönorna har odlats på inte är mark där skog tidigare har skövlats, vilket kräver mer formella sätt att intyga att marken enbart är odlingsmark, som exempelvis via dokumentation. Om det inte går att bevisa varifrån bönorna kommer ifrån efter 31:a december kan storproducenter förlora tillgången till EU-marknaden. Småföretagare och mindre gårdar har fram till juni nästkommande år på sig att kunna identifiera bönorna och genomföra platsmarkeringen.
Europa sammanlagt konsumerar mest kaffe i hela världen, vilket gör regionen till en betydande marknad. Experter menar att denna nya regel, som går under “E.U. Deforestation Regulation” (EUDR) eller EU:s avskogningsförordning, vars syfte är att förebygga att skog skövlas och för att främja ett hållbart jordbruk, numera riskerar att slå fel och slå hårt mot småföretagare. Det representerar vad vissa har kallat för “green squeeze” där man påpekar att det skapar stora problem för bönder i utvecklingsländer som har stått för minst utsläpp och som även utmanar belsutfattares förmåga att kunna väga mellan å ena sidan naturens behov av skydd och å andra sidan människors behov för att hitta den bästa lösningen.
Nyheten har oroat bönderna och flera av dem har bett om hjälp för att kunna genomföra denna märkning med hjälp av geodata. De menar att de förväntas kunna ta del av datan om exakt geografisk platsinformation och markera varorna utan hjälp. De har även uttryckt att det är kostsamt att implementera en sådan identifieringsprocess utan hjälp via en förening (Oromia Farmers Cooperative Union) för bönder. En representant uppger bland annat att det är fler än en halv miljon medlemmar i centrala Etiopien som uppger att de förmodligen inte kommer att kunna ha allting förberett och färdigt innan deadline, såvida de inte får stöd med markeringen. Enligt uppgifter från föreningen har det skett en datainsamling över Oromiaregionen, där koordinater har samlats in och där 24 000 gårdar har kartlagts sedan mars. Bönderna har även fått hjälp med att hantera teknologin. Denna geodata kommer att verifieras av europeiska tjänstemän via satellitbilder och andra kartläggningar av skogar. Kostnaden för att kartlägga en gård låg omkring 4.50 dollar och initiativet bekostades av fonder från International Trade Organization (under World Trade Organization; Världshandelsorganisationen).
Det hållbara, ställt mot det socialt och ekonomiskt genomförbara, är en komplicerad fråga. Etiopien producerar mest i Afrika och kaffebönorna står för 35% av landets totala inkomster. Mer än en tredjedel av Etiopiens kaffe fraktas till Europa, ett land som drabbas av ytterligare kostnader för att kunna stämma överens med EU:s nya förordning. Samtidigt visar data från den franska regeringen förra året att EU-konsumtionen av kaffe kunde kopplas till 44% av kafferelaterad skogsskövling globalt. En annan rapport av World Resources Institute betonar att nära två miljoner hektar av skogstäckt yta har ersatts av odlingar för kaffebönor mellan 2001 och 2025, vilket tyder på att strängare åtgärder för naturen behövs. Under klimatsammanträdet i Glasgow (COP26) år 2021 talades det om att stoppa skogsavverkning – när skogen upphör så blir det ett område som används för att generera utsläpp istället för att förhindra utsläpp.
Eftersom den biologiska mångfalden i naturen försvinner i takt med skogsskövlingarna, samtidigt som det blir svårare för koldioxidhalterna att tas upp, blir åtgärderna nödvändiga. Även andra vanliga varor, exempelvis de som innehåller palmolja, riskerar att omfattas. Experter menar däremot att denna åtgärd kommer att efterföljas utan att bönderna får tillräckligt med stöd för att kunna följa förordningen, inte bara i detta fall, utan i flera liknande fall. Av de som har kritiskt granskat förslaget hävdar de att EU behöver ge bönderna mer stöd. Den generella synpunkten är att om EU ska sätta en specifik standard, så får EU stå för att investera i att bland annat utbilda bönderna och ge dem stöd så att de kan nå standarden, så att inte småföretagare blir utestängda från marknaden. Många etiopiska bönder påpekar att det kommer att bli svårt att anpassa sig till den nya lagen.
Europeiska företag som samarbetar med kaffeproducenter i Etiopien menar att det har varit en utmaning för regionen som de samarbetar med att anpassa sig och menade även att de jobbar på att komma med eventuella lösningar tillsammans med deras samarbetspartners. En representant för EU menade att EU skulle bidra med allt nödvändigt stöd för småföretagare, men att de inte skulle förlänga sin deadline. EU uppger även att de har investerat 86 miljoner euro för att stötta lokal ansträngning att följa de nya reglerna.
I fortsättningen måste man analysera förslagen som dyker upp och säkerställa genomförbarheten i större utsträckning, samt även kunna förbereda sig på detta, annars riskerar osäkra åtgärder att gå igenom och sätta hinder för, istället för att skydda, miljön.
Bianca M.- Öresund Spotlight. E: bianca@oresundspotlight.com. Källa: “A Planned E.U. Rule Has Coffee Growers in Ethiopia Scrambling”, The New York Times, publicerad 2025-04-25.
